Psykisk hälsa: Dags att lägga fokus på de som faktiskt inte är sjuka?

Inom psykiatrins korridorer talas det mycket om hur vi kan effektivisera våra vårdmetoder, minska trycket på vården och framförallt hjälpa fler patienter på ett bättre sätt. Ofta är det här en komplex ekvation som inkluderar bättre diagnosmetoder, mer resurser och förbättrad utbildning av vårdpersonalen. Men vad om en del av lösningen är att fokusera mer på de patienter som egentligen inte är sjuka?

Antidepressiva och "Återfall"

En inte helt ovanlig historia inom vården är patienten som blir diagnostiserad med en depressiv episod, påbörjar behandling med antidepressiva läkemedel och upplever förbättring. När patienten senare försöker sluta med medicineringen uppstår symptom som ångest, depressionskänslor, humörsvängningar, tankar om självskada m fl. Dessa symptom tolkas ofta som tecken på att sjukdomen/tillståndet har återvänt, och patienten blir återigen insatt på läkemedel och behandling.

Utsättnings- eller Återfallssymptom?

Men här kommer det kontroversiella: vad om de symptom vi ser inte är ett återfall i sjukdom, utan utsättningssymptom från läkemedlen? Flera studier och kliniska observationer visar att en stor del av de personer som avslutar en behandling med antidepressiva läkemedel upplever just dessa symptom. När vi har talat med en stor mängd patienter verkar det inte bättre än att vården idag ofta missdiagnostiserar en naturlig reaktion på utsättningen som just återfall i sjukdom.

Minska Trycket på Vården

Om vi verkligen vill minska trycket inom psykiatrin och primärvården bör vi börja med att noggrant utvärdera vilka patienter som faktiskt behöver fortsatt medicinsk behandling och vilka som bara behöver tid och stöd för att hantera utsättningssymptom. Genom att rikta in oss mer på detta potentiellt 'osynliga' patientsegment kan vi både spara resurser och förbättra livskvaliteten för många och samtidigt frigöra resurser till de som är i behov av dem.