Terrorism

Från Psyklopedin
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Terrorism är en modern sport som går ut på att skapa så mycket förödelse, skador och död på så kort tid som möjligt. Sporten har brett ut sig över västvärlden och många andra länder på senaste tiden, och är mycket populär bland de kulturella grupper som kallas extremister. Dessa extremister brukar tävla med varandra om vem som kan terrorisera mest och orsaka störst total förödelse.

Olika terrorister[redigera]

Tvärtemot en vanlig föreställning är den berömde Usama bin laden inte alls outstanding i detta värv, utan det finns bland stormakter en ganska långvarig tradition att skapa så mycket förödelse, skador och död på så kort tid som möjligt. Henry Kissinger, bara för att nämna någon ur högen, fick just nobelpriset i fysik för just extrem terrorism – i prismotiveringen nämndes bl.a. julbombningarna i Hanoi som en outstanding terrorist-gärning kombinerat med en snygg blasfemi mot den dominerande kristna religionen, som säger att man inte får döda på julafton. En annan excellent inom sporten anses vara Pol Pot, som hade en hel egen stat att terrorisera och massmörda i. I gärdsgårdsklassen däremot, ser vi en massa småterrorister som vill försöka sticka upp mot ovanstående terrorismens atleter, nämligen barn, vilka ju allt som oftast terroriserar vuxna, går bärsärk i sina lekrum och skrämmer vettet ur vartenda djur på tjugu meters avstånd. En annan välbekant grupp i gärdsgårdsklassen är katter, speciellt på nätterna i mars månad, att sova med fönstret öppet skall man bara inte drömma om så att säga, och det hjälper inte mycket att kasta ut skor på vederbörande terrorvarelser. En annan sorts terrorister är gamla tanter och gubbar som klagar över pension och gnäller på dagens ungdom, och det vet vi ju genom dagens ekonomiska terrorism, att dagens ungdom kommer ju inte att få någon pension alls.

Olika sorters terrormetoder[redigera]

De vanligaste ingredienserna i terrorn är explosioner, vassa föremål och skjutvapen. I brist på detta kan man även tänka sig manuella krascher genom det handfasta applicerandet av järnrör på de föremål man tänker sig demolerade, en gång applicerade jag och min brorson en yxa och en kofot på en rutten bod på morsans bakgård, men brorsonen tröttnade snabbt och gick inte vidare i terrorskolan, medan jag till omgivningens irritation under stort buller lyckades demolera boden ifråga. Som ett exempel på terrorism. Andra krascher kan åstadkommas med hjälp av pinnar, stenar eller, om man är ett barn och inte orkar lyfta något vidare: genom att bara springa runt eller tumla runt och riva ner. Äldre pensionärer begivna på terrorism brukar använda sina käppar. Om man tycker att detta innebär för mycket fysisk aktivitet, kan man i stället skicka ut gaser. Ayn Kum Shin Shinro, eller något annat djävligt konstigt japanskt som ingen rimlig människa kan komma ihåg, var en terroristgrupp som sände ut sarin i en tunnelbana. En mycket billigare gas produceras genom att man äter vita bönor och pruttar, det brukar göra omgivningen vansinnig. En speciell sådan sorts terrorism som brukar föredras av norrlänningar är etylmerkaptan i form av surströmming. Burkar av dylika påstådda födoämnen brukar öppnas i s.k. sörlänningars närhet, de senare försvinner illa kvickt, och norrlänningarna kan då festa till riktigt rejält tills varenda rörelse de gör är ekvivalent med att tumla omkring och orsaka massiv förödelse.