Stenåldern
KNARKANDET[redigera]
Under stenåldern så knarkade människan väldigt mycket
FLYTTEN[redigera]
Under stenåldern fanns det inte många transportmedel, så folk fick ta sig dit för hand. Att gå dit för hand var väldigt ineffektivt, då händerna fick stora blåsor och blev utslitna. Många tappade fingrar och dog vid tidig ålder. Därför kom man cirka 200 år senare på att det var lättare att gå dit på fötter. Det var en stor ändring, och därför kunde folk mycket lättare transportera runt, då man kunde använda händerna till annat, som t.ex. odla mat och jaga djur. Därmed började folk strömma till Sverige. När folk var framme i Sverige började man bosätta sig längs stränderna, då det var där vattnet fanns och alltså vätska till att undsätta sina kroppar med. Sedan byggde man hus av tegel, då det var mycket lätt att redan hitta förbrukade tegelstenar i vattnet, och om man hade tur kunde man även hitta en gummistövel eller däck att smälta till att ha mellan tegelstenarna så att det blev hållbarare.
LIVET UNDER STENÅLDERN[redigera]
Under stenåldern så var det som i alla tider, männen jagade medan kvinnorna skötte barn och hem. Männen sprang ofta iväg längs stenstränderna tidig morgon, och kom tillbaka några dagar senare (vanligtvis 2-3 dagar), med sitt byte. Vanligtvis var det inte mer än bara några insekter, som stenmurarbi och stenhumla, men ibland kunde de även få med sig ett par stenbockar. Där hemma bidrog även kvinnorna till maten, de gick längs stränderna och kollade efter stenkoraller och stenmusslor. De såg även över att stenhönorna lade sina fabergéägg. De sköt även stenlärkor med stenhagelgevär. Barnen bidrog också med arbetet, genom att sköta odlingarna. De sådde stenfrön mellan stenblock lämpligt stora, ofta i en yta med 15 liggande människor x 15 liggande människor. När stenfröna växte blev de vill växter som stenmåra och stenkrassing, och ibland fanns det även skogar av stenek, som användes till t.ex. yxskaft och båtar.