störta

See also: storta and stortå

Swedish

störta (present störtar, preterite störtade, supine störtat, imperative störta)

to descend or fall or (with a particle like samman (“together”)) collapse uncontrollably
Han störtade mot marken
He plummeted towards the ground
to hit the ground after such a decent; to crash
Synonym: krascha

Flygplanet störtade
The plane crashed
to overthrow a person of authority or a government
(colloquial) to rush, to run very hurriedly

Conjugation of störta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	störta		störtas
Supine	störtat		störtats
Imperative	störta		—
Imper. plural¹	störten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	störtar	störtade	störtas	störtades
Ind. plural¹	störta	störtade	störtas	störtades
Subjunctive²	störte	störtade	störtes	störtades
	Participles
Present participle	störtande
Past participle	störtad
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

^ Tomas Riad (2013) “Våra vokaler förändras. En del flyter samman, andra glider isär. [Our vowels change. Some blend together, others drift apart.]”, in Språktidningen [The language journal]‎^[1], number 3