plåga

See also: plaga, plága, plagá, and plagă

Swedish

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Noun

plåga c

1. a pain, a plague, a torment

   Han är en riktig plåga!

   He's a pain in the neck/ass!

Declension

Declension of plåga

		nominative	genitive
singular	indefinite	plåga	plågas
	definite	plågan	plågans
plural	indefinite	plågor	plågors
	definite	plågorna	plågornas

Verb

plåga (present plågar, preterite plågade, supine plågat, imperative plåga)

1. to torment, to torture
2. (more generally, through figurative weakening) to cause significant pain or distress, to plague, to torment

   Grannen plågade henne med hög musik vid fyratiden på morgonen

   Her neighbor tormented her with loud music at four in the morning

Conjugation

Conjugation of plåga (weak)

	Active		Passive
Infinitive	plåga		plågas
Supine	plågat		plågats
Imperative	plåga		—
Imper. plural1	plågen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	plågar	plågade	plågas	plågades
Ind. plural1	plåga	plågade	plågas	plågades
Subjunctive2	plåge	plågade	plåges	plågades
	Participles
Present participle	plågande
Past participle	plågad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• plågoande
• plågsam
• sommarplåga

References

• plåga in Svensk ordbok (SO)
• plåga in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• plåga in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• plåga in Reverso Context (Swedish-English)