ock

See also: öck and -ock

English

Etymology 1

From Arabic أَخ (ʔaḵ, “brother”) Doublet of akh.

Noun

ock (plural ocks)

1. (New York City) A man of Middle Eastern descent that runs a deli or bodega, typically in New York.

Etymology 2

Interjection

ock

1. Alternative spelling of och

Anagrams

• OKC

Swedish

Etymology

From Old Swedish ok, from Old Norse auk.

Pronunciation

• IPA^(key): /ɔk/

• Audio:

  (file)

• Rhymes: -ɔk
• Homophone: och

Adverb

ock

1. (dated) too, also, as well as

   Synonyms: också, även

   Och jag ock med!

   And I'm too!

   • 1917, “Evangelium enligt Matteus, 6 Kapitlet”, in 1917 års kyrkobibel:

     Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden

     Thy will be done, on earth as it is in heaven.

   • 2019, Robert Garpetun, Anders Johansson, “Zlatan är inte ensam – här är andra vandaliserade statyer vi minns”, in Sydsvenskan‎^[1]:

     Statyer tillverkade av koppar och brons hamnar följaktligen förr eller senare alltid på metalltjuvarnas radar. Så ock minnesmärket över Slaget vid Lund som blev av med en kanon redan i augusti i år.

     Consequently, statues made of copper and bronze always end up on the radar of metal thieves sooner or later. As did the memorial of the Battle of Lund, which had a cannon stolen already in August this year.

Conjunction

ock

1. Dated spelling of och.

References

• ock in Svensk ordbok (SO)
• ock in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• ock in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)