kvitt

Norwegian Bokmål

Etymology 1

Adjective

kvitt

1. neuter singular of kvit

Etymology 2

From Old Norse kvittr.

Adjective

kvitt (indeclinable)

1. være / bli kvitt - be rid of (something)
2. all square, quits

Etymology 3

Verb

kvitt

1. imperative of kvitte

References

• “kvitt” in The Bokmål Dictionary.

Norwegian Nynorsk

Pronunciation

• IPA^(key): /kʋɪtː/

Etymology 1

Adjective

kvitt n

1. neuter singular of kvit

Etymology 2

From Old Norse kvittr.

Adjective

kvitt (indeclinable)

1. vere / bli kvitt - be rid of (something)
2. all square, quits

References

• “kvitt” in The Nynorsk Dictionary.

Swedish

Etymology 1

Derived from Middle Low German quit, from Old French quitte, from Medieval Latin quitus, from Latin quiētus.

Adjective

kvitt (not comparable)

1. (with bli) get rid of, shake off

   Jag hoppas jag blir kvitt förkylningen snart

   I hope I shake this cold soon

2. (with vara) be rid of

   Skönt att äntligen vara kvitt förkylningen

   Nice to finally be rid of the cold

3. to be even, to be quits

   Jag slog dig, och du slog mig, så nu är vi kvitt

   I hit you, and you hit me, so now we're even

   Här är pengarna jag lånade. Vi är kvitt nu, eller hur?

   Here's the money I borrowed. We're quits now, right?

Related terms

• kvitta
• kvittera

Etymology 2

Back-formation from kvittra.

Interjection

kvitt

1. tweet (representing bird singing)

   Synonyms: kviddevitt, kvivitt

   "Kvitt kvitt!" kvittrar fågeln

   "Tweet tweet!" tweets the bird

References

• kvitt in Svensk ordbok (SO)
• kvitt in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• kvitt in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)