Swedish

edit

Etymology

edit

van-mäktig

Adjective

edit

vanmäktig (comparative vanmäktigare, superlative vanmäktigast)

  1. powerless, impotent (lacking power), vain (futile)

Declension

edit
Inflection of vanmäktig
Indefinite positive comparative superlative1
common singular vanmäktig vanmäktigare vanmäktigast
neuter singular vanmäktigt vanmäktigare vanmäktigast
plural vanmäktiga vanmäktigare vanmäktigast
masculine plural2 vanmäktige vanmäktigare vanmäktigast
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 vanmäktige vanmäktigare vanmäktigaste
all vanmäktiga vanmäktigare vanmäktigaste

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

Synonyms

edit

Derived terms

edit
edit

References

edit