jäkta

See also: jakta

Swedish

Etymology

(This etymology is missing or incomplete. Please add to it, or discuss it at the Etymology scriptorium.)

Verb

jäkta (present jäktar, preterite jäktade, supine jäktat, imperative jäkta)

1. to hurry; to do something as quickly as possible (due to lack of time)

Conjugation

Conjugation of jäkta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	jäkta		jäktas
Supine	jäktat		jäktats
Imperative	jäkta		—
Imper. plural1	jäkten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	jäktar	jäktade	jäktas	jäktades
Ind. plural1	jäkta	jäktade	jäktas	jäktades
Subjunctive2	jäkte	jäktade	jäktes	jäktades
	Participles
Present participle	jäktande
Past participle	jäktad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Synonyms

• stressa
• hasta

Related terms

• jäkt

Further reading

• jäkta in Svensk ordbok.