bita

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

språk: svenska, ordklass: verb, problem: reflexiv betydelse: bita sig

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av bita  Aktiv Passiv
Infinitiv bita bitas
Presens biter bits (bites)
Preteritum bet bets
Supinum bitit bitits
Imperativ bit
Particip
Presens bitande, bitandes
Perfekt biten

bita

  1. (transitivt) ta tag i något med tänderna (särskilt för att äta eller attackera)
    Hunden bet katten i benet.
    Någon har bitit i äpplet.
    Man kan råka bita sig i munnen eller i tungan när man tuggar tuggummi.
    Vanliga konstruktioner: bita ngn (ngnstans), bita i/på ngt
    Fraser: (partikelverb) bita av, bita av sig, bita sig fast, bita ifrån, bita ifrån sig, bita ihop, bita samman, bita sönder
    Fraser: (idiom) bita huvudet av skammen, bita i det sura äpplet, bita i gräset, bita ihop tänderna, bita sig i tummen, bita sig i tungan, något att bita i
  2. göra verkan på någon/något
    Det argumentet biter inte mig.
    Vanliga konstruktioner: ngt biter (ngnstans), bitangn/ngt
  3. dela i bitar
    Han bitar smör.
    Vanliga konstruktioner: ngn bitar ngt
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornnordiska bíta, av urgermanska *bītaną, av urindoeuropeiska *bʰeyd-.[1][2]
Besläktade ord: bett, bitas

Översättningar

[redigera]

Fornsvenska

[redigera]

Verb

[redigera]

bīta

  1. bita

Källor

[redigera]
  1. Online Etymology Dictionary: "bite", läst 2024-09-20
  2. G. T. Zoëga: A Concise Dictionary of Old Icelandic (1910): "bíta", läst 2024-09-20