Hoppa till innehållet

Majoritetsledare

Från Wikipedia

En majoritetsledare är i amerikansk politik en benämning för en ledare för den partigrupp som har majoriteten en kammare av USA:s kongress eller någon av USA:s delstatsförsamlingar. Den exakta innebörden av rollen varierar mellan olika lagstiftande församlingar.[1]

USA:s kongress

[redigera | redigera wikitext]

Enligt senatens formella regelverk är alla 100 senatorer formellt jämbördiga, men i praktiken fungerar det inte alls så.[2] Majoritetsledaren är den i praktiken viktigaste posten i senaten då denne, enligt ett avgörande (engelska: precedent) som infördes 1937 av senatens president John Nance Garner som kom att utgöra sedvana, har företräde framför alla andra senatorer att ges ordet för att göra anföranden i kammaren (engelska: right of first recognition), liksom att därigenom representera partiet med majoritet och på så sätt kunna schemalägga när omröstningar ska ske.[2][3][4][5]

Majoritetsledaren är vald som ordförande för den egna partigruppen, enligt det egna partiets regelverk, och övergår automatiskt till rollen som minoritetsledare när partiet förlorar majoritetsställning i senaten och vice versa. Minoritetsledaren har enligt sedvanerätten företräde framför alla andra senatorer förutom majoritetsledaren.[2] Det var först under 1920-talet som formella ledarposter för partierna i senaten infördes.[2]

Till skillnad från talmannen i USA:s representanthus så har senatens president (som även är USA:s vicepresident) och presidenten pro tempore, som formellt är ledare för senaten som institution, ingen ledande partipolitisk roll i senaten.[5][2] Vicepresidenten kan presidera i kammaren och kan i regelavgöranden påverka senatens funktionssätt, men har enbart en utslagsröst i kammarens voteringar vid jämna omröstningar och är formellt ingen fullvärdig senator.[2][4][5] Presidenten pro tempore är av hävd den senator med längst tjänstetid i senaten från majoritetspartiet.[4][5][2]

Den nuvarande majoritetsledaren i USA:s senat är demokraten Chuck Schumer från New York.[3]

USA:s representanthus

[redigera | redigera wikitext]

I USA:s representanthus väljs ledaren i partigruppen med majoritet till talman. Talmannen leder representanthuset i såväl formell (institutionens ledare) och praktisk mening (partipolitisk agendasättare). Talmannen brukar inte presidera i kammaren annat än vid särskilda tillfällen (ordförandeskapet i kammaren delegeras vanligen till yngre ledamöter av det egna partiet) och deltar av hävd vanligen inte heller i debatten i kammaren. Majoritetsledaren fungerar i debatten som talmannens ställföreträdande för att driva majoritetspartiets politiska agenda.

  1. ^ ”Roles and Responsibilities of Selected Leadership Positions” (på engelska). www.ncsl.org. National Conference of State Legislatures. 20 januari 2005. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220819031205/https://www.ncsl.org/legislators-staff/legislators/legislative-leaders/leadership-positions-roles-and-responsibilities.aspx. Läst 3 augusti 2022. 
  2. ^ [a b c d e f g] Wallner, James (1 augusti 2018). ”What makes Senate leaders so powerful?” (på engelska). www.legbranch.org. LegBranch. https://www.legbranch.org/2018-8-1-what-makes-senate-leaders-so-powerful/. Läst 8 augusti 2022. 
  3. ^ [a b] ”About Parties and Leadership Majority and Minority Leaders” (på engelska). www.senate.gov. USA:s senat. https://www.senate.gov/about/origins-foundations/parties-leadership/majority-minority-leaders.htm. Läst 3 augusti 2022. 
  4. ^ [a b c] ”10.4 Party in Government” (på engelska) (American Government and Politics in the Information Age). open.lib.umn.edu. University of Minnesota Libraries Publishing edition. 2016. https://open.lib.umn.edu/americangovernment/chapter/10-4-party-in-government/. Läst 8 augusti 2022. 
  5. ^ [a b c d] ”12.5 Senate Leadership” (på engelska) (American Government and Politics in the Information Age). open.lib.umn.edu. University of Minnesota Libraries Publishing edition. 2016. https://open.lib.umn.edu/americangovernment/chapter/12-5-senate-leadership/. Läst 8 augusti 2022.