488 Kreusa
| 488 Kreusa | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | M. Wolf L. Carnera |
| Upptäcktsplats | Heidelberg |
| Upptäcktsdatum | 26 juni 1902 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (488) Kreusa |
| Alternativnamn | 1901 JG, A902 MC, 1947 KH, 1977 YD, A901 CA, A905 XA[1] |
| Uppkallad efter | Kreusa[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,681 AU |
| Perihelium | 2,682 AU |
| Halv storaxel | 3,182 AU |
| Excentricitet | 0,1570005 |
| Siderisk omloppstid | 5,68 år |
| Medelomloppshastighet | 16,70 km/s |
| Medelanomali | 184,0° |
| Inklination | 11,44° |
| Longitud för uppstigande nod | 83,69° |
| Periheliumargument | 74,26° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 168,11 km |
| Synodisk rotationsperiod | 32,66 h |
| Albedo | 0,047 |
| Absolut magnitud (H) | 7,95[3] |
488 Kreusa eller 1901 JG[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 26 juni 1902 av den tyske astronomen Max Wolf och den italienske astronomen Luigi Carnera. Den är uppkallad efter någon av alla Kreusa i grekisk mytologi.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 168 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser – 488 Kreusa” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=488. Läst 27 oktober 2016.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (488) Kreusa. Springer Berlin Heidelberg. sid. 53. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_489. Läst 16 augusti 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||